Flemish Northern Renaissance Painter, 1460-ca.1533.South Netherlandish painter. He takes his name from two paintings commissioned by patrons from Frankfurt am Main. His chief importance lies in his continuing the great tradition of 15th-century Netherlandish painting (particularly the compositions of Rogier van der Weyden and Hugo van der Goes) well into the 16th century, his development of a markedly earthy figure type, his apparently innovative management of a large workshop that 'mass-produced' paintings for the open market and his status   Related Paintings of Master of Frankfurt :. | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 086 | Card Players | Twililght | Wilhelmine with Flowers (nn02) | Portrait of Anton Rubinstein |
Related Artists:
Francesco Botticini
Florence 1446-1497
Pieter Jansz. Saenredam
(June 9 1597 - buried May 31 1665) was a painter of the Dutch Golden Age, known for his distinctive paintings of whitewashed church interiors. Saenredam was born in Assendelft, the son of the Northern Mannerist printmaker and draughtsman Jan Pietersz Saenredam (1565-1607), a follower of Goltzius whose sensuous naked goddesses are in great contrast with the work of his son. In 1612 he moved to Haarlem, where he became a pupil of Frans de Grebber and lived for the rest of his life. In 1614 he became a member of the Haarlem Guild of St. Luke. He died in Haarlem. A contemporary of the painter-architects Jacob van Campen, Salomon de Bray, and Pieter Post, he is noted for his surprisingly modern paintings of church interiors, the great bulk of his production. Saenredam achieved this modern look by using very even light, subtlely modulated, and by removing detailed depiction of textures, in meticulously measured and drawn sketches. He would make these sketches in pencil, pen, and chalk, then and add in watercolor to help give the sketch texture and color. The sketches are detailed, conveying the interior atmosphere through the clever use of light and graduated shadows. Saenredam often deliberately omitted people and church furniture from work, thus focusing more attention on buildings and their architectural forms. Only after having made precise measurements, and precise sketches and drawings of the churches, he would take them to his studio where he started to create his paintings, often after a delay of many years. His emphasis on even light and geometry is brought out by comparing his works with those of the rather younger Emanuel de Witte, who included people, contrasts of light and such clutter of church furniture as remained in Calvinist churches, all usually ignored by Saenredam. Unlike de Witte's, Saenredam's views are usually roughly aligned with a main axis of the church.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.